Det kändes konstig, vad tungt det blev nu så här brukar de inte kännas ju. De sticker i benen och i armarna. Är helt slut. Vad ska hända nu, kommer det bli bättre eller ska jag leva såhär. Kommer det alltid bli såhär, ska det sluta nu såhär ska det vara så lätt att göra ett slut på detta.
*de va mina tankar som for genom mitt huvud. Jag visste ju inte vad som skulle hända sedan och varför detta hände mig. Visste inte vad jag skulle tänka den där första gången när pappa ringde efter ambulansen för att jag inte andades regelbundet*

Under två år så har jag varit på massa kontroller och olika människor för att få klart vad det är för fel. De va inte det lättaste utan de tog lång tid innan jag fick veta vad det var. Nu vet jag och tränar och förbättrar mitt självförtroende och att kunna leva med att ha astma och stämbandsproblem.

En väldigt jobbig tid för mig och den är inte över än...